Det var länge sedan feér

viftade med sina trollspön och det var länge sedan
undren kom min väg men

så en dag överlevde jag och du överlevde och hon överlevde och jag överlevde igen
och han överlevde och du verkligen överlevde och undren stod stakade längs
vägen till vårt hem och jag

dansade inte då som förr än fast min fot

tyst

stampade takten

Det tar levnad för under, levnad och


en massa tid och det tar


gråt


den sorten som hulkar och snorar.

Det är inte det att jag inte är tacksam


Jag har bara blivit skör

Tiden skördar fullmogna korn ax

Där är jag ett sådant som faller till marken och blir kvar
som halm

Jag har ju vant mig vid det.

Ändå ser jag vårar komma och gå

livet vill det så.