Jag skulle vilja åldras som Tom Waits. Tärd och hudlös inför världen, sakta vittrande av rosslig röst, med otroliga anekdoter i fickan, vid världens alla bardiskar. Jag vill se ut som Iggy Pop, genomkarvad av alla tillfögafall och flyktig glömska, bottenlös frånvaro av karaktär men med en ändlös vilja och energi.

Min kropp är en köttig klocka som obändligt tickar runt sig själv utan sökaröga, en kontrollmaskin med inövade fraser om svart och vitt och busstidtabeller. Intet finns att förvänta i steg större än två procent.

Min själ är en asfaltsjunkie som studsar runt bland slutna tankegångar, sönderbränd av känselspröt och neuroner. Den skriker ut allt men hörs knappt inget alls. Den vill allt men åstadkommer mest ingenting. Den sjunger om ett rum ingen har sett och är alltjämt betvivlad av snusförnuft.

Jag skulle inte vilja ha någon annans liv, bara yttre illusioner om allt det som jag tror jag saknar. Jag skulle vilja tyst lysa som Börje Salming, dricka Whisky som Tom Waits och knulla som Iggy Pop. Men jag vet att de alla skulle vilja vara det som jag är fjättrad i, illusionen om det som de inte har, rummet de aldrig sett.