Vera drog i snöret, pinglade på klockan utanför min sandhandel, steg in och hojtade: ”Jag har hittat ett tapetserarbi, det har inte du!” Storsyrran är alltid bäst, det vet alla, utom jag. Jag hade i morse besök av en herreman som med en surrande bugning räckte mig ett ämbar för mina sandlekar. I ämbaret bar han även en lekkamrat till mig, ett hårigt sandbi. ”Man skall aldrig leka ensam”, sa han.

Jag mötte Veras eggelse med nosen i vädret och spaden i högsta hugg: ”Det går ingen nöd på mig. Min sand räcker för en vecka i kurragömmalekar och mitt lurvigt gula sandbi hjälper till. Men vad kan du göra med ditt tapetserarbi? Spurtar ni in under tapeten, kanske?”

Tillägnar Vera & anacreon denna lilla rufsiga ordlek från sandlådan och tackar för sporren – Intressant med bin och humlor!