han sitter i soffan bredvid
och han är vacker
lite
som ett barn när han ler han har det där
finurliga
livfulla i blicken men
han är inte du
inte hans händer
inte hans hår ens
inga axlar såsom dina
han har inte din röst och han lägger inte
min tillvaro på sned
han skakar inte min mark där han går
och han har inte sönder mig
han rör mig men varsamt
så underligt

jag saknar dina jordskred