Två barnbarn

lekte invid

stranden

matade änder

byggde sandslott

med sin

mammas

vakande öga

Jag började simma

längre och längre bort

och njöt

tills jag glömde

både tid och rum

Jag vände om

och fick se

min sonhustru

oroligt vinkande

mig tillbaka

Så underbart

det är

med närståendes

omsorg

Jag kände mig så rik

och omsluten

Psalmstrofen från

barnaår började tona

inom mig:

"Tack för allt gott du mig ständigt ger

Att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader,

för mycket mer

Än jag kan nämna och säga"

J.L.Runeberg 1857