det är för hur du doftar syrén
långt efter hösten tagit vid, och för dina fransar
mot min skuldra

det är din hand när någon dog
starka, det är din hand
när något brast


det är för ditt skratt, jagandes min sorg
och dina rop över berget
det är mitt vilse i din famn


det är för forsens kalla kring foten
det är för slånbär på din tunga
syrligt, hårt och otjänligt

det är hur i ditt hår platsen finns
och där finns ron att blunda


det är för dina ord
som dagen vaknar


det var för dig som allting blev