Redan medlem?
Logga in
Republicering Händer som händer.
Det var något med hur han hade knutit halsduken, hur han reste sej upp ur sitt vardagsrum ut mot perrongen eller helt enkelt de där uppknäppta knapparna. Igen. Tryggheten från bröstkorgen. Han log mot mej och berättade. Helt lugnt och med sådan värme att jag för ett tag trodde att han precis hade haft händerna över en eld. Men den enda eld som kunde skönjas var den innanför hans matta ögon. Jag lutade mej mot den och berättade allt.
Jag sa, jag är en hel arme utan vapen.
Vi började och slutade där,
Prosa
av
Bubamara - Maria Zakrisson
Läst 286 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2010-09-11 08:28
|
Nästa text
Föregående Bubamara - Maria Zakrisson |