kittlande drar havets växter längs mina lår när jag simmar tvärs över tångruskor. maneter bränner insidan. som stötar far dina fingrar rätt upp. in i och jag sköljs över. vänder mig på rygg och simtagen är annorlunda nu, bensparkarna tvärtom och jag låter mig förföras. föras med strömmarna mot andra sidan. land, sand och hur du låter min rygg stranda i samma andetag du når in i min djupaste botten. fyller mig med petroleum som hämtats ur jordens eget inre. som magma väller jag ut.