som texter på min mage låg den där då. avbruten, jag hade rostat dina kastanjer, slickat ytan lenare, nafsat själva innanmätet, lystet sporrat dig att avge, du hade tömt dig på utsidan och så låg den där då, satsen, som en text för mig att läsa

kanske att jag tänker att jag vill ha ett barn med dig, någon som kan föra dig vidare, för jag vet att du kommer att lämna mig, igen, som alltid, åter igen och i evighet

ibland tänker jag att jag borde ge någon annan företräde, någon jag aldrig har haft förut, någon som han eller han, men jag återkommer alltid till du, du som fäst mig, häftat mig fast vid mina ord jag skriver, som en enda lång monolog, till din ära, befäster jag dig

kom så, oborstad och van, drick min drambuie ännu en gång, kyss mig på de ställen jag ännu har okyssta, låt mig leva några nätter, ett par sekunder till innan du åter igen överger det enda jag saknar