tänk om man är bostadslös
att ens bostad liksom sitter löst, precis som en tand kan man vicka på den
men kan dra den åt sidan eller åt mitten
till och med dra ut den
och placera den i en park

kanske kan man bo i ett litet skjul, eller i en låda
i någons tankar, som inneboende
i en fantasivärld full av hyddor på haiti
någonstans runt kröken, på ett himmelsberg
eller i kallaste norden. i en öken
varm och med sexuell dragningskraft
som lockar kreti och pleti
men aldrig den man vill ha

så tänker jag på var som är hemma
är det där man bor
eller vad man tror
eller någon annanstans

kanske hemma är inuti en själv
och en bostad är något man lindar om sig
för att man fryser på vintern
och behöver en uteplats på sommaren
så att man kan grilla sitt kött tillsammans med sitt barn