Tyst gata, två stumma barn. Karins mobil-blingks skramlar. Ingen signal. Mobilen slocknar. ”Här är det” säger hon. Tobias tittar upp: ”Pappa inte hemma”.

”Han är alltid hemma. Inga vänner hälsar på mer efter flytten.”

Fönstret på andra våningen ligger i halvdunkel; hudfärgade skuggor rör sig på väggarna. Porten är låst och Karin kan inte koden. ”Vi behöver inte gå in” säger hon. ”Vi kan stanna här ett tag.” Tobias ser skuggorna, vill fästa blicken. ”Gå hem nu” ber han. ”Pappa borta.” Ringa igen? Karin skakar på huvudet. Nej, det räcker. Nu ska de hem.



”Pappa kollar porr igen”, säger hon.