du vidrör mig, där
som hostan rör vid mig
lunggården är öppen och du andas, mig
såsom jag andas den klara luften utanför
sanatoriets sjuka salar, jag ber dig
att lämna mitt hjärta, min tuberkulos, för
jag står inte ut med att du ser
mig som den jag är, svag
är min puls men hjärtats slag
är starkare än någonsin, de slår för dig
för att du skall orka lämna mig när jag dör