Med ena benet i resterna av ett liv
och det andra i det som skall bli
hoppas jag på sammansmältning
innan jeansen spricker i grenen

Medan ena ögat gråter i förtvivlan
och det andra ser livets värme
förlitar jag mig på hjärtats förmåga
men pulsen har varit hög länge nu

Fast så inser jag en kort sekund
att det är ett och samma liv
och att denim är ett slitstarkt tyg
liksom sömmarna i prövade hjärtan