jag ville skriva dig att du har en lustig åkomma. som på något sätt gör att du tycker jag är vackrast
inte bara när det skymmer. utan när världen slagit ut i solprunkande dag
jag ville skriva dig att jag tycker om den åkomman du har
som om jag aldrig kan sluta förundras över att du är den du är

jag ville skriva dig att allting har upphört att förvåna mig. att asfalten snart har blivit sopad och att våren äntligen slår ut.
inte bara våren utan även den svällande sommaren ser ut att återkomma i år
jag ville skriva till dig om att jag vill springa naken längs havets friska och låta vårvindar ruska mitt hår
som om du aldrig tänker släppa taget där om

jag ville skriva dig att jag tänker på dig. att jag kan tänka mig att låta dig bo i mig, ofta och till all världens ände.
inte bara i luftslott och älskog utan i depression och i trassliga lakan
jag ville skriva dig att jag kan vara trogen och att jag ser dig och din lustiga åkomma som något i mitt liv
som om jag tycker du är vackrast både när det skymmer och när det gryr