jag har vandrat helt sonika
hur som helst slarvat bort mina ideal
där längs bikuporna gick jag
och honungs doft, slog mig till asfalten

jag har stundat ett möte, längre bort
än jag någonsin anat, bakom din rygg
fann jag en förspilld längtan du vände
och stegen löpte mig till mötes

kom, kom låt mig och jag skall vara
som allting i ett enda andetag, ditt
och du formar en kupa av sällsammaste glas
en puppa att förädla och flyga