Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

den sista sommaren

 

 

där  ligger han i sängen

benen utanför

trött och sliten efter nattens kamp att komma upp i tid

tror det kom några droppar i byxan

 

viljan den finns men inte orken

 

påminner om trygghetslarmet om han inte förmår ta sig upp ur sängen

 

och han pratar om löven som skulle behövas krattas 

men han känner sig yr och trött

livet skulle inte bli så här 

nu finns ju tid efter pensionen

tid att umgås med vännerna och kanske resa ett litet slag

 

men vännerna har inte heller orken och resorna blev bara en dröm

 

han skulle ha det fint med gumman de sista åren av sitt liv

men hon finns bara kvar på fotografier

och i minnet

än är han klar i sinnet

 

dom där böckerna han skulle  läsa får vara

synen den är inte som den en gång var

 

jag hjälper honom att få på sig sina stödstrumpor

och knäpper knapparna i skjortan

fingrarna hans är stela och knapparna dom är små

 

du får ursäkta om jag är otrevlig säger han 

men jag måste nog lägga mig att vila en stund

jag känner mig så yr idag

 

jag lämnar honom

 

rullatorn står vid sängen och radion står på

 

ute i friska luften dansar fjolårslöven i vinden

gräsmattan börjar bli grön

 




Fri vers av Trädflickan
Läst 307 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2011-05-31 22:31



Bookmark and Share


  Ingela Svenson VIP
Så fint och inkännande,ödmjukhet inför livet och dess sena skede!
2011-06-01

    AA VIP
Mycket fin dikt om livets olika skeden. Ömsint och ödmjukt.
2011-06-01
  > Nästa text
< Föregående

Trädflickan
Trädflickan