det är i det där landskapet mellan sömn och vakenhet, precis när alarmet tjutit en första gång om morgonen jag ser freakshowen springa läck i min hjärna. groteska varelser rad i rad, armtag och kullerbyttor och jag tycker faktiskt att de är ganska äckliga och jävligt verkliga. efter andra signalen så är de borta och jag kan ligga och fundera på hur skönt det skulle vara med sex om jag nu hade en man, en sambo eller särbo eller en karl över huvudtaget. så bruce willis vänder sig om i sängen och slätar av mig, hungrigt, kåt låter jag mig smakas, avnjutas och slickas innan jag vräker mig över honom och äter hans kropp, färsk, orakad och hård. tänk att kunna äta honom varje morgon i skick som ny och sådär sårad som bara han kan vara i die hard fyra. alarmet ringer igen och det är dags att stiga upp, orakad, oborstad och med en andedräkt som liknar ett kärnkraftverk stegar jag in till dottern, tretton år och det säger allt. jag börjar i trevlig gångbar ton, för att marschera mot verbal aggression. det är när jag regredierat ner till treårsåldern jag till slut faller skratt. kommer på att jag ändå kallas mamma i vissa lägen och att det läget infaller just nu. så till slut kommer det upp någonting som är tretton och surt som en citron. jag låter detta väsen råda sig själv och vi säger hejdå när hon går till skolan. på med underlagskräm, antiwrinkel, foundation och puder. klar för maskerad på jobbet, för jag vill inte visa upp mina skavanker. jag har ju ändå en högskoleutbildning och då ställs det höga krav på en, som människa och som utseende. lyssnar en stund till bilradion, på bussen, för kommunalanställd åker kommunalt. jag låter slitsen på den karmosinröda kjolen stanna kvar på bussen en stund, blottar mitt ena lår för en vuxen karl som ser ledig ut, det visar sig att han är gift och har fyra barn, men jag fick en häftig blick i alla fall. störtar mot dörren, träder in på jobbet och lutar mig tillbaka en stund. äter en kalorisnål lunch, ett kilo smågodis i smyg, slutar röka och börjar röka efter en timme. slutar röka igen och så håller det på. middagen blir med hämtpris, uppvärmd och kolesterolfattig, börjar röka, igen och dottern undrar om jag är neurotisk och behöver läggas in på psyket. ramlar ner till verbal aggression och skriker åt henne att hon är en trettonårig fjortis som inte skall uttala sig om vuxensaker, som rökning, eller vad det nu vad hon pratade om. somnar efter fem glas rödvin som skulle varit två, i en skrynklig karmosinröd kjol och vaknar inte förrän till nästa dags freakshow.