tänk att världen kan vara att sy gardiner till ett rum. något att hänga längs väggarna när det dryper av sommarfett och stinn är buken på katten som just ätit upp sin alldeles egen fångade råtta.

vi vilar där bland kalikå och ovädersnätter som tar tag. ligger där och våndas och väntar på post i inkorgen.

för ingen vill väl vara så ensam
att ingen kommer ihåg ens namn. det man föddes med en gång då tiden var i vaggan och begynnelsen just lämnat över till det livet som kom.

det som kom var kala väggar innan katten la sig i vila och innan världen bestod av tyg att välja gardiner av.