Det tog tio år innan Stina berättade om den stora flodhästen som växte till sig i deras vardagsrum. Hon kände sig osäker på om hennes vänner och familj skulle förstå. Hon visste inte om de skulle lämna henne därhän. Kanske var det hennes fel att det blivit som det blev. Tor sa ofta att han var tvungen att röka hasch för att hon var som hon var. Hon var psykiskt sjuk, sa han och han var tvungen att stå ut med det. Han försvann in i dimmorna. Rökte dagligen och var inte nåbar. Hon märkte att han försvann mer och mer. De skrattade inte som de gjort i början. De umgicks inte längre med folk. Stina orkade inte se den förvandling som skedde med Tor. När de var ensamma hemma pratade han inte med henne. Mer än när han uttryckte sig avsky eller ville ha något gjort. Stina tassade på tå och hatade tystnaden.

Så kom någon på besök och Tor reste sig från soffan, som var hans tillflyktsort om eftermiddagarna. När han inte satt framför datorn. Han reste sig och förvandlades till någon hon inte kände. Han öppnade dörren och blev en annan. Han serverade kaffe, serverade lustiga små berättelser. Fyllde på folks kaffekoppar. Men han glömde alltid att fylla på Stinas kopp.
Och hon serverade sig själv.

Det var ingen som förstod att han hade en annan mycket större sida än den han visade upp. Själv tog Tor en öl till kaffet och bjöd frikostigt på spriten de hade hemma. Kanske behövde han legitimera sitt eget drickande. Och Stina fogade sig efter hans humör. Hon sa aldrig något under dessa tio år om hur han var. Om hur de hade det. Tills den dagen kom då hon inte kunde hålla tyst längre. Skrämd närmade hon sig de personer hon litade mest på.
Och serverade sanningen om sitt äktenskap.

Hon blev mest förvånad över att det inte var någon som såg ner på henne. Att det inte var någon som trodde att hon ljög. Att människor trots allt såg henne som stark och som levande. Det ingav henne ett visst mod.

Inom henne började det gro något om att kunna leva i frihet en dag. Hon visste inte hur eller när. Stina hade i tanken börjat lämna Tor.

Det bubblade ett svagt uppror i henne. En väg hade öppnats. Hon var inte galen.