Under Toscanas starka sol
sitter jag med ryggen mot fikonträdet
och ser hur de stora löven lekfullt spelar i brisen
och hur dess skuggor försöker smeka mina trötta ben

De mjuka mogna fikonen på grenarna ovanför mig
böjer sig mot jorden
som om de i ödmjukhet vill återbörda
den mörka myllans hemligheter som närt dem

På andra sidan grusvägen
står några döda buskar

Med hårda och tunna fingrar
verkar de peka skrikandes mot en himmel som tiger



Jag tänker på liknelsen
om hur man känner trädet på dess frukter
och varför heligheten skuggas
av en följeslagare
som alltid kastar förbannelser

Jag tänker på luftslottens väntsalar
och varför dessa har väggar med vattentäta skott