Du ser, jag kan gå en eftermiddag längs avenyn, passera en skoaffär, och så plötsligt är det något – julbelysningen i träden eller bara månen som redan är uppe – och så är det som att jag är tillbaka. Har jag berättat för dig om Proust? Skit samma. Det är bara litteratur. Det verkar i alla fall alltid ha varit vinter under min barndom. Jag vet att det verkar otroligt, men jag tror att det var så det var. Vi var den sista generationen som tog sparken ner till affärn. Det är ännu inte tjugo år sedan, jag vet, men tiden går snabbare när man samtidigt rör sig genom rummet. Det var kallare också. Vintrarna är sig inte lika. Inte snön heller. Även när jag är tillbaka och hälsar på tycks den mig annorlunda. Eller så är det ren inbillning. Sånt händer.

De säger att det har med gatubelysningen att göra, det här att man inte ser stjärnorna lika tydligt i staden. De kanske har rätt, vilka de nu är. Jag har i alla fall ingen annan teori, och det var längesedan jag försökte räkna stjärnorna om natten. Undrar om du har försökt någon gång och hur långt du i så fall hann komma innan du tappade bort dig. Man tappar alltid bort sig tillslut. Jag har sett bilder från när du var liten, och det tycks mig alltid som om någon har suttit och klippt in dig i dem. På platser där jag aldrig varit, bland människor jag inte känner. Så välbekant och så främmande. Hur långt man än räknar så blir man ändå aldrig färdig. Det finns så mycket mer som man inte ser.

I vilket fall. De har börjat sätta upp julbelysningen nu, i träden längs med avenyn, men de har inte tänt den ännu. De vill väl låta hösten landa, vilka de nu är. Jag borde berätta för dig om Proust. Om vintermörkret när det är som tystast, hur besviken jag blev första gången jag åt en madeleine-kaka. Det var befängt, såklart, ett i grunden hopplöst prospekt. Jag berättar när vi träffas, det har med solipsismen att göra, och med litteraturen. I vilket fall. Jag längtar inte tillbaka. Det är med rummet som med tiden, alla förflyttningar är i själva verket åt samma håll, oavsett. Stjärnorna klarar man sig utan. Sparken likaså.