så ristas mitt inre av längtan
efter att blöda
jag fyller gruvschakten med kol
med döda celler djupaste spår
och jag hungrar efter mer
efter det destruktiva att
få andas in tjärans vansinne
rätt ner i flimmerhårens fjuniga massa
rätt ner i alveolerna luftfyllda rum

en cigarett och döden är närmare än jag vill
men jag kan aldrig motstå lockelsen i fördärvet