fångad men ändå fri

egenhändigt, omsorgsfullt gjord bur
utan öppning
stannar och låter regnet falla,
söker inte skydd. stannar och låter
solen bränna,
söker inte skydd. stannar och låter
elden härja, låter lågorna slicka min kropp,
söker inte skydd

väntar på en räddning som aldrig kommer
som aldrig kan komma
som aldrig tillåts komma

sträcker upp armarna mot solen
likt ett barn som längtar
mammans famn
aldrig når jag ända fram,
ända upp,
inte ens till trädtopparna

väntar en räddning som
aldrig kommer

det är långt mellan frihet och dumhet