jag har cancer i mina celler, vilddjur i skuggorna och fräknar som aldrig går att skrubba bort i månljus. en fabrik full av längtan efter en kropp att dra över med ett finger jag suddat ut från vassa konturen, jag skaffat i motljus, i solregn och i vinklar fria från hörn
jag har arbetat noga med att demolera dig, med att svetsa bort dina tarmar från min ficka. jag är en flicka som gråter om kvällen för att pappa är död

som skev har jag vandrat. som blödig har jag blivit. som trakt betraktad har jag odlat min trädgård för att en dag, en annan dag, våga sörja att jag kom att bli den jag inte är