nalle var inte som nallar brukar vara
nalle var som knarkare brukar vara
nalle fanns men ändå inte. i hennes liv fanns han.
han fanns vissa dagar i ett rus. i andra i flera rus
som om dimman låg tät. nalle rökte hasch men tyckte aldrig att det var en stor sak. det fanns världsliga ting och så fanns nalle.

han ville mest vara bäst. tänk nalle, hade aldrig fel.

han visste hur allting låg till. även när hans hjärna var still. det flöt år under broarna och hon trodde alltid att nalle kunde vara bron. den bergfasta, starke som kunde bära henne. mest var det hon som bar nalle.
han gjorde hål i hennes hud och i hennes huvud växte det en svulst som sa att hon var sämst. den grodde där och närde sig i nalles ord.

nalle var stygg och inte det minsta lik en trygg varm björn. en dag visste hon inte vad hon skulle ha nalle till. han hade börja ta form av en demon. nalle gjorde ont.
han skavde och han bände loss det fina hon skapat sig. till slut fanns det bara en stor sten av granit i hennes bröst. hon längtade efter frihet.

och nalle. ja han rökte hasch och bar sig åt.
och hon. hon bara var osynlig mest för jämnan.