Trashanken som ligger mitt på trottoaren med hål i sina slitna luddar en kall gryning
Så trött och färdig av hungerns envisa kamp med att krampa av och an i tomma magen
Är kall och vill dra den rivna tröjan närmre kroppen men är inte i stånd att klara av det
Vill sova gott och vill känna ljusets värme och tillit igen till att vår hela värld är fredlig

I stället väcks du hela tiden av folket som knuffar dig i dagens börjans hetsiga trängsel
Bryr sig gör ingen för där ligger bara en avdankad person att endast väja sina steg för
Drömmen om att bli hjälpt med att komma därifrån blir endast en dagdröm i periferin
Magen är så tom att det är endast hulkningar som kommer fram ur såriga variga läppar

Det är så kallt och du ropar nu outtalat på din mamma och pappa för en handräckning
Aj vad den där spetsiga klacken värkte till under den ömma och kalla ristande kroppen
Samtliga hoppas på att någon ska förbarma sig för att ge den hjälp du nu så väl vill ha
Varmt skönt och ljust och allt är så fridfullt vänt i ljuset som välkomnar dig så förlåtet

© Ann-Britt Berglund