Det var aldrig bryggor över vattnen, såg du.

Vi har begränsat oss till intet ackord och
vinden är förfluten.

Vilken var tystnaden vi saknade och orden
som fyllde dagen.

Vi är ränkesmidare, du och jag.

Vi binder samman dagen med natten och lägger
oss i bakhåll,
för själva livet vill inte blunda.

Det vill vrida sig och plöja genom obruten mark.


ur allt sträcker vi ogräs högt.

Vi är sol, vildmark och himmel.