”Så tyst det är här.”
”Det är allt tyg. All sammet.”
”Vi är nästan ensamma också.”
”Just därför är det tyst.”
”Vill du att jag ska vara tyst?”
”Nejdå.”
”Jag tänkte om jag förstörde stämningen eller nåt.”
”Ingen fara.”
”Jag behöver inte säga nåt på resten av kvällen heller.”
”Kristin…”
”…lika tyst som sammet kan jag vara. Jodå.”
”---det var inte vad jag sa!”
”Shh! Prata inte så högt (paus). Jag lovar att vi blir ensamma på den här filmen. Alldeles ensamma.”
”Spelar det nån roll?”
”Roligt med sällskap, tänkte jag.”
”Vi är ju här tillsammans, eller hur Kristin. Tillsammans!”
”Men tack! jag förståååår, skrik lite mer bara.”
”Vi har ju varann.”
”Lite sällskap hade varit kul. Vi hade kunnat fråga Jessi och Tomas.”
”Varför då?”
”---därför…”
”---ja?”
”---så hade vi inte gått ensamma. Kolla, det är bara vi här. Bara vi ska se filmen. Vi väljer en film som ingen annan vill se. Så jävla typiskt.”
”Jag vill se den.”
”Det är ju du, det.”
”---ja?”
”Du har rätt. Det måste vara all sammet, den gör så man vill viska.”
”Ja. Eller bara vara tyst.”
Nästa text
Föregående
