Om jag bara hade trygghetens plats
ett litet krypin att bebo
om det funnes det enklaste ställe
då kunde ju saken bero

Men nu är det så att hem för mig
inte alls är ett hus eller plats
mer ett tillstånd av kärleksfullhet
en slags bas där du kan ta sats

Därför sitter jag nu så ombonat flott
i mitt varma elektriska ljus
fastän iskylan kryper okrossbar på
för med dig dog allt i vårt hus

Och hade det bara funnits ett val
en endaste pyttevild känning
så vore det självklara alternativet
att hellre få dela presenning

Så tänker jag svart och smådepressivt
med livet i trassel och olag
men sänder så längtan till framtiden
för där spirar nyhopp om vardag