som att fastna i allskön och underliga tingestar som surrar. min hjärna har slappnat av till den grad då den har tappat greppet. om hoppet och lagt sig till vila. jag dricker formalinet direkt ur burkarna på naturhistoriska museet och känner mig osocial och trång.

kanske är det hösten som prövar sig. kantareller lyser gula men det enda jag ser är mina hårda fingrar som nyper skinnen av snokar och en ekorre har kilat upp i trädet och ramlat ner. nacken bröts och jag log inombords. mest över att jag inte var den varelsen som dog idag.