Det är två dagar sedan nu. tror jag.

jag har inte vågat se om den står där men mest har jag glömt den men jo, det måste vara två dagar sedan. jag har kommit på den då jag inte kunnat se efter om jag ställt fram den och glömt det så fort jag kommit hem.

tänk om den står där och pyser. väller ut och över köksbänken och slukar oss när vi änligen sover fast inte jag. jag sover knappt litet. men jag får torka upp. tankebubblan växer sig stor som tvätthögen också fast den behöver inte torkas upp. passage räcker till och hastiga islängningar och rynk på näsan åt den kvarvarande blöta. men den pyser inte flytande.

dammtussarna i hörnen springer i flykt fast jag vet inte varför. dammsugaren står mojnad i hörnet halvöppnade kisande ögon och den känner mig väl. den får ostört vila. bara sopborsten dansar litet under spispannand askfack. man kan ju inte låta allt förfalla, pysa och ruttna bara för

bara för att min hjärntrötthet har dagar som är svarta i kanterna. dagar som alls inte skulle märkas  om det inte var för den pysande.