vintern kom aldrig som på beställning
den lät alltid vänta
på sig

hon som redan hade hösten
på farstukvisten och morgonkaffet
kallnade i sin egen takt

hon som inte kunde
bli stor
nog
för sitt rum med utsikt

allt syntes på nära håll
på håll
på hållplatsen där hon väntade
där hon alltid väntade
förgäves

båtarna kom aldrig
nära
på håll
såg hon hur de la till vid annan brygga

allt var nära
rört av årens gilla gång
på gång

men båtarna kom aldrig
och ett tag kändes det som om hon skulle drunkna
kasta sig i vågorna
för att få luft

sen kunde hon
bli stor