ser ut över vattnet och lanternorna ger sken

*

skramla har fått fäste, har börjat använda det ordet som en metafor. skramla, en metafor för något ännu obestämbart. ändå så självklart har det tagit sin plats, sitt utrymme, sin vagga. där inom. låter orden och musiken gunga kroppen i den takt som är, låter själen välja själen som väljer själv, skälvande, välvande, bälgande. som fyller den lungan med syre när kvällen är kylig och sommaren viskar snart. snart. snart sitter rumpor bredvid varandra på stenar, på lavar, på perronger i främmande länder och väntar på tågen som ska ta dem till nya platser; platser de inte suttit på tidigare.

*

gång på gång väntar färjkarlarna vid båtarna, väntar in och skjutsar iväg.