De stod där de alltid stått
på gården invid huset.

De överblickade stort som smått
de levde med i suset.

De växte rakt upp i skyn
för moran en ståtlig syn.

Tills bonden tog sin bila
och lade stolta furan i vila.

Barnbarnen vuxna troll
jublade över tall i moll.

Moran går i sorg och känner
för en tall, en av hennes vänner.