Jag tror att vi kommer komma överens och att jag en dag hittat en hand att hålla i på stan. En sådan hand som är stryktålig mot andras blickar. En sådan som tål ljus och jag vet att du vill visa andra något när vi går där. Och att det är annorlunda mot vad det varit.

Alla dessa armbågar som krävt att bli hålla. Som känts som ett koppel för husdjuret att hänga i. Eller haka sig i. Efter ett par tre hand i hand-omgångar så har de övergått i armbågar. Freud har nog något att säga om det. Själv tänker jag avstånd. Problem med närhet och att samhörighet.

Och har jag valt er. Jag tror faktiskt inte det. Ni valde mig i tillstånd då jag inte kunde säga nej.

Men dig har jag valt.