De som njöt uppmärksamhet den tid jag stod i vakuum, hans eller mitt. Det är inget som låter sig besvaras lätt på i tiden efter. – valen

Vi gör. Förstår inte, kan inte, vill inte. Till dess vi lärt oss glädje igen.

Alla de var föremål för mitt avund.

Jag blir aldrig hel, jag blir hållen. Den hatt jag sätter på mitt huvud gömmer färgen på mina ögon och jag kan inte veta vilken hylla den landar på när jag är hemma igen. Grön för skönhet, guld för talet och vitt för smärtan i att fortsätta söka.

Jag reder inte längre ut, jag lämnar aldrig, jag fortsätter. – valen

Inte heller hyser jag agg eller ånger. Jag är än mjukare i min levnad nu.