. sen väntar jag i lobbyn. soffan är plyschröd, jag väljer att stå. försöker luta mig mot en, en gång vit, pelare med såna krusiduller jag ogillar, se nonchalant graceful ut med hårda slag innanför revbenen. jag väljer att stå, jag väljer att vänta, jag väljer inte.

*

sensommaren lät mig älska igen. [varje ny förälskelse du tar sotar ner mig lite. jag vet att jag inte ska låta det svärta mig, men jag kan inte glömma.] en virvel motsols kysste min hals. även efter. lika krävande. och i den busskur med en delad bagett och behån i packningen förstår jag att jag var där, där du ville vara. [ jag ville inte gå vidare, du ville gå vidare, jag kunde gå vidare, du går vidare. vart vi hamnar är ännu oklart.] 

stramar remmen över bröstet ska du lätta packningen. finns det då något självklarare...

*
. sen väntar du i lobbyn. du har sagt det mesta du måste och under kärleksakterna, du kunde inte få nog av henne, sa du det avgörande för henne. it makes scense making love to you. att hon var 'delicious' 'beautiful' 'precious' var fint, men inte avgörande.

*
vårvintern lät mig älska igen. i en tyst avstannad dans med den mjuka vackra bronsiga sjöjungfrun ställde sig de tunna ljusa håren på min arm och jag visste med ens att detta skulle jag alltid. jag väljer inte, jag väljer att vänta, jag väljer att gå.