att färdas bland mossor och lav

ärligt kan jag säga att jag missat mossan på stenarna de senaste åren, har så letat bland moln och trasselsmycken, vältrat runt i brunjorden emellanåt och sjungit lov för döva öron.

i högarna av böcker för själens och kroppens lisa bläddrar jag tappert än en gång. jag vill inte vara som de andra. och ändå färdas rädslan genom kroppen likt en projektil i varje andetag av försök till förändring. gode gud giv mig styrka.

i björkens vita mot den svarta natten som börjar framträda på canvas förstår jag mig själv. genom penslar och pennor lär jag mig sakta att det finns inget mer än nu, du.

att upprepa den andra dagen på året gör jag av en enda anledning. jag vet att det är fåfängt, men det hjälps inte av avbön, förnedringsblickar eller rosa puffar runt fotknölarna.

att färdas igen

[skulle kunnat stå ut med ditt finger längs min troskant]

jag reser
mjälla lår sökte inte dina händer, jag färdades
över två hav, lutade mig mot solrostade klippor,
tappade mitt språk och glömde ditt namn

silvervarmt regn sköljer och du, du
säger att det finns en mening i att älska med mig just när du
tränger in

din själ beblandar mig - min kropp tar emot
och ger
- valen
jag reser
darrande förstår jag att det finns ingen annan tid

*
Fri vers (Prosapoesi) av kerstin skriver VIP
Läst 87 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-01-02 12:28

att färdas igen betyder inget utan det gröna runt silvret.