hon har börjat samla på det banala
bananflugor i en liten ask, mest för att de är små i sitt omfång
några snöbär, en hel del sockerbitar
och en mängd halvlösta sudoku i högar vid sängen

detta har blivit viktigt för henne
det är som att hon känner sig större än
vad hon i verkligheten är
något grandiosare i sin prakt
en hel del vidare i sina tankebanor

och självkänslan har svällt
byggt torn hon klättrar i
högt upp i det blå
studerar hon marken under sig
människornas litenhet
det stora i att tänka sig själv på piedestal

vågorna slår emot hennes strand
hon blickar ut över vatten, över stränder
länder och kontinenter
och hon ertappar sig själv med att känna sig lycklig.