Går där fram och livet är bara så där härligt som det vanligen kan vara

Molnen är skingrade, solen belyser snöig skogstig som är prunkande vit

Helt plötsligt försvinner tanken och jag befinner mig i ett tomt utrymme

Upplever samstämmigheten, samtalar utan att ens tänka med individer

Lika fort som jag miste tanken är den åter hemma hos mig i mitt huvud

Vad hände när jag försvann mycket behagligt bort till något mäktigt fint

Ett är säkert att förlora tanken på detta vis ska jag återigen sträva efter

Gissar själv att när själen är i full harmoni med allt då kan saker hända

15 januari 2016