det händer ibland
att vi, utan att ens ana det
överskrider en grå gräns
och våra fötter trampar ned gammal erfarenhet
som gror efter en tid i mörker

vi upptäcker på nytt
den skog, vi övertygat oss om
vi aldrig skulle passera
men nu gör vi det
för vi har öppnats
med hjärtat
mot horisonten

vid regnbågens slut
sjunger
och dansar
en annan slags verklighet

det kanske bara är dammkorn i solljus
virvlande färghjul
men vår själ lyfter

en frukt av ljus
omgärdar oss

i kärnhuset
växer vi
högre än vår ängslan kan nå

vardagens vägar
väggarna, fönstren
orden och vanorna

hela vår värld
väcker ny förundran
och glöd

vi alla tycks vara med
på detta ljushav
av regnbågar

strålande förundran!