Bok och en stav i vardera handen, redo för att möta naturens bildliga spår

Staven är bildligt talat syncellen i mitt öga för att undvika oväntade saker

Slår mig ned på bänken intill den behagfulla skogstjärnen, lugnet inhämtas

Intryck efter intryck låter mig nästan ramla in i en meditativ stilla rörelse

Vita näckrosor guppar fridfullt bland vakande småspigg invid tjärnens kant

Skräddare springer på vattnet, grodor kväker, solen skiner, fåglar kvittrar

Blundar behagfullt och tar in skeenden via känslospröt fulla av tillgivenhet

Eremiten inom mig har återigen känt igen vägen in till enkelhetens lilla rum

23 januari 2016