jag kan inget säga

bara se, bara vara

nu är gatan svart

asfalten är våt

gatlyktorna speglar sig fåfängt

i vithetens blänk

några sparkar på något

natten ylar

krogen har stängt

himlen hänger gråååå

visan blir till en ramsa

den ekar mellan husfasaderna 

stängda ögonlock öppnas

ögonen lyser stirrar

någonting kastas ut

det klirrar i marken

we are all the vinners...

skrålar infernaliskt uuuut

tills luften tar slut

lampor släcks

farmor somnar om...

kärlek sådan där gammal

rostar aldrig

farmor drömmer

i hinken ligger gammal rostig spik

gubben som älskar spik visar sig

han tar linfröoljan stålborsten 

polerar den rostiga spiken skinande ny

på brädtorpets panel slår han in dem

farmor vaknar av dånet...

hon är lyckligt ovetande om

...

en ung man sköts ihjäl i hennes villakvarter inatt