direkt ur hjärtat i detta nu

läsa får du...

...

snart jag blir benådad minsann

åkt ifrån mig har han

hela helgen, halver blev

han kom ej om fredag som han skrev

lördag kom och även jag

smålog åt veckans vardag

som gett måndag-fredag sin giv

där jag satt på poeter.se å skriv

han var lika underbar och god

fyllde mitt hjärta med hopp och mod

men redan samma kväll han kom till mig

började tänka på när han skulle åka hem till sig

nu vill vemodet bli vän med melankoli

men så tänkte jag först inte låta det bli

men ibland ska en bara ömka å dalta

liksom om man på sig själv vill i såren salta

det svider ju så skönt och bränner

först då dess motsats man längtar känner

och ibland i sin hand en annan kramar så hårt

tröstar och tycker synd om och man faller i gråt

de e något som måste komma i dagen

öppna upp släppa ut fjärilarna i magen

se hur de mot ängen väcker vår

i morgon tänka han åkte ifrån mig igår

men jag vet i min ensamhet att fredag han är

bannar honom på skämt komma på lördag så där

förlåter honom väl då han som fått mitt hjärta

undrar varför något mitt glada sinnelag svärta

jag en glad grön liten ärta?