den sanna naturens under

fångas av det sköna

på vandring genom det gröna

fångar dessa ljuva stunder

tappar intryck av godo på flaska

när jag genom livet traska

vill vandra som de andra här

men gör halt rätt som det är 

ser i vitögat skräpets flykt

ur händer som blitt slappa

det är då helt förryckt

allt skräp de tycks tappa

jag vill vandra i skönhet

inte möta klet och smet

vandra ut i det gröna

bara se det sköna

i hårda byar vinden ryter

mitt tålamod det tryter

skräpet når min nuna ful

att vandra blev inte kul

ska in i min sköna boning

med tålamodstrytet nå försoning

väntar till efter en städ da

då ska det nog gå bra