hon ställer sig framför dörren

står länge i ingången till affären

letar i sin väska efter plånboken

de bakom henne förstår hon inte förstår

för när hon vänder sig om

är det som om hon inte begriper

alla väntar de på henne

väl när hon hittat plånboken tänker alla

ja vad bra nu får vi äntligen, men då börjar

det, nu letar hon efter sitt kort, senare kontanter

vi har nu stått här i fyra minuter,

några vänder de förstår inte heller

de tror butiken är stängd

vi suckar lite menande men utan respons

vi tror att vi kan låta henne bli klar

av hänsyn eller dumhet tålmod vänlighet

vi tittar på varandra och beslutar oss om att

det är nog något som vi ska låta bli

att stressa henne med protester nu

men så börjar jag tänka på vad det skulle

kunna bero på att hon beter sig irrationellt

så jag lägger försiktigt min hand på hennes

hon reagerar inte alls, så jag kramar den lite lätt

då vänder hon upp ansiktet och vi alla ser

hur det är fatt med henne

hon är rödgråten och känns svag i blicken

den vandrar upp och ned medan läpparna

dras ihop darrandes, tills hon biter i dem

tårarna tränger fram som ett skyfall

tonlöst tyst medan kroppen skakar

vi är fyra kvinnor som stått där

söker varandras medaktiva handling

ställer oss beslutsamt närmre henne

erbjuder vår hjälp

att leda henne hem

hon låter oss leda henne hem