vi har haft

stunderna

så länge nu

tillsammans

jag och du

jag kämpar

med det som

PTSD.t gör

med mig

när du eller jag

inte tar hänsyn

till just det i sig

jag berättar om

allt om alla jämt

flödar berättandes

du har inte vidare

berättat som jag

flödande frivilligt

plötsligt dök hon

upp från ingenstans

ett namn oigenkännligt

när hade du berättat

om ni nu som hon sa

kännt varandra i flera år

aldrig hade du berättat

om vänskapen er relation

som hon sa hon och jag

deladvårdnad om skulle ha

när du sa hennes namn

första gången var för

två månader sedan

jag var bortrest två dar

då gick du och fikade

med en bekant bara...

frågade vem och då

sa du hennes namn

motvilligt med en suck

sedan kom min

osäkerhet om att

vem var hon som du

aldrig berättat om

så jag frågade rakt ut

varför du när jag var

bortrest plötsligt gick

ut med en bekant som

du inte nämnt förut

då sa du det var hennes

bara var hennes initiativ

jag sjönk och tänkte

...

när du sa ni bara

var bekanta och

inte haft någon

historia relation vänskap

jag raderade dina sms svar

men ångrar det nu

nu när jag skriver detta

känner jag ångest för

du vill göra det att jag

undrar varför du

som du sa att hon

inget betydde då

varför talar hon då om

att delad vårdnad vi ska

ha om dig och varför

benämner hon hur ni

är i relation till varandra

med helt andra ord än dig

det känns jobbigt när

du pekar finger mot mig

det gör ont i mig den

attityd du visar upp mot

det en vänskap du benämnt

vara obetydlig och bara

umgicks med för hon

tog initiativet och inte du

anklagelsen mot mig du ger

att jag insinuerar och är krävande

du blir arg höjer rösten när

jag tar upp det

varfför detta bekymrar mig

kan du inte förstå

det är ditt... att du inte kan 

förmedla äkta och sant vad

er relation består i eller bestod i

och varför du aldrig nämnt

hennes namn förut ens en gång

det att jag nu tycks ska

bära hundhuvud för att

jag är noga med hur man

talar om vänner för varandra

alltså hur vi tar fram det som

är vänskap håller det i vetskap

visar respekt för genom att just

varmt ädelt stolt stå för vänskap...

eftersom en vänskap aldrig

skall minimeras med ord som

urskuldar liksom

om du var

från början i tron jag aldrig

skulle acceptera ditt liv

med dina vänner kanske

eller att du ville hålla den

eller det den var för dig själv

då kan jag nästan förstå

men ändå knappt för så

som du gjort gör inte jag

men nu står du där och

beskyller mig för dumhet

men det är ju jag jag som

alltid har varit öppen

berättat om allt om alla vänner

alla föredetta och om dem som

jag träffat före dig t.o.m dem

som jag inte idag inte

har kontakt med för det blev

inget av vare sig vänskap relation

eller ens ytlig bekantskap

men som ändå kanske dyker upp

namngivna i möten på vägen

för att du ska kunna orientera

dig med dem som finns funnits

så att du ska känna dig inbjuden

men du har inte inbjudit mig

inte låtit mig eller henne mötas

före den där dagen då du nämnde

hennes namn och stämplade mig

som att svartsjuk jag skulle varit

du gav mig inte en enda chans

att innan förstå så vad är det då

som du skapat med det valet

har hon en aning om hur du

talar om henne liksom gör er

vänskap till något som bara är

på hennes initiativ men som enligt

hennes berättelse lät som det varit

alldeles för mycket på ditt initiativ

att det tröttat henne på något sätt

hennes son som frågade varför 

hans mamma och du inte blivit

ett par så som han hade gillat

tydligen...

men varför du nu gör detta

varför du gjorde detta val är för mig

en gåta så vida du inte vill lösa

den gåta åt mig med att tala klarspråk

 den dagen du förstår det vare sig

handlar om svartsjuka eller om hennes

betraktelse om vad det var ni hade 

det handlar nu om hur du framställer

dig själv och andra i relation till dig

du tror något insinuerar...

när du väljer att inte vara öppen

tala om allt och alla när du minimerar

din vän hennes barns intresse av att

just ha dig som en del ideras liv

eller inte som en del

det kan vara en rädsla att inte kunna

förena de båda världarna för du känner

din egen begränsning så väl och vet...

och eftersom du inte frågat mig, berättat

för mig kan det inte vara något som

har med vad du vet om mig i den frågan

att göra eftersom det du vet är att jag

är öppen med allt och alla till dig

då borde du i det veta liksom jag sagt

att jag välkomnar dem i din krets för just

den anledningen att vi sällan har varit i den

och jag sagt att vi kan väl bjuda hem dina och

mina vänner så de möts

hon eftersom hon liksom

betraktar sig som en vän...

jag som har barnbarn i hennes barns ålder

vi hade kunnat ha ett jätte kul tillfälle i det

och otvunget så som barn är lärt känna

varandra och fått vara glada och blivit vänner

men nu vet jag för att hon berättade där

på Skansen för du vet att

jag är en god lyssnare med gott minne

så det kan inte vara mitt fel att detta skett

som du i den stunden valde att det

skulle bli och vara för henne och mig

tack och lov vet jag att jag inte är

svartsjuk eller missunnsam så det

att jag insinuerar saker enligt dig är fel

jag blir förbryllad över henlighetsmakeriet

valet av ord att förtälja om henne och att

du pekar ut mot mig och inte ger mig

rätten att känna mig hörd och sedd

i detta att mina vänner är dina och dina

vänner är mina - jag gör inte skillnad på folk

jag vet denna text blev lång allt för lång

men du lämnade mig med så ofärdiga delar

av dig och ditt vara

vilka du kallar eller inte kallar vänner

men det känns som att du

inför mig inte kunde stå upp för

hennes och din vänskap

liksom du inte kunnat stå för

att ta upp relationen med din dotter

eller ta tag i att städa upp hemma så att

vi kunde vara i bådas världar för att göra

varandras världar kända för varandra

du har stängt mig ute från ditt hem...

sju minuter på 1,5 år har jag varit där

liksom du aldrig gett mig en chans

att få lära känna din dotter och se dig

vara en underbar pappa lika underbar

som du är min pojkvän och inför mina

barn och barnbarn redan är älskad och önskad

att få veta något om en så fin människa

som din vän är och hennes barn

som jag inte tilläts av dig att få veta något

om eller lära känna liksom

förrän för två månader sedan

en människa du umgicks och umgåtts med

regelbundet så varför sa du då bekant?

eller att det var på hennes initiativ?

varför du beskyller mig för att insinuera

det kommer förbli en gåta

varför du gömmer eller glömmer

förminskar och stänger mig ute

jag själv gör mot dig

som jag vill att du gör mot mig

dvs är jag öppen

skulle du kunna unna dig

att vara öppen och njuta frukterna av en fin

och stark jämlik relation och inte bjuda en

relation stängda täta skott åt ditt håll

medan även då som nu detta som blir skit

skyller du nu på mig med att peka på mig

insinuera att jag menar något illa med

att fundera över varför du är den du är

i det som inte har något att göra med hur jag är

du valde att inte berätta och att förminska

hålla utanför använda ett språk som

inte alls stämde med verkligheten sedan

detta kan aldrig någonsin handla om mig

eller mina problem för det

som du insinuerar skulle vara

mitt problem ikring detta

har du inbillatMdig för att

slippa städa upp det du dumpat

de relationer du inte värnat

det är inte jag som har något att förklara

det är du som ska tala ur skägget

hm men du har ju inget skägg

så det är kanske därför det är så svårt