Har haft en erfarenhet jag vill dela med mig av i poetisk form
Kunskap om insinuation och bristande kommunikationvi har haft stunderna så länge nu tillsammans jag och du
jag kämpar med det som PTSD.t gör med mig när du eller jag inte tar hänsyn till just det i sig
jag berättar om allt om alla jämt flödar berättandes du har inte vidare berättat som jag flödande frivilligt
plötsligt dök hon upp från ingenstans ett namn oigenkännligt när hade du berättat om ni nu som hon sa kännt varandra i flera år aldrig hade du berättat om vänskapen er relation som hon sa hon och jag deladvårdnad om skulle ha
när du sa hennes namn första gången var för två månader sedan jag var bortrest två dar då gick du och fikade med en bekant bara... frågade vem och då sa du hennes namn motvilligt med en suck sedan kom min osäkerhet om att vem var hon som du aldrig berättat om
så jag frågade rakt ut varför du när jag var bortrest plötsligt gick ut med en bekant som du inte nämnt förut då sa du det var hennes bara var hennes initiativ jag sjönk och tänkte ... när du sa ni bara var bekanta och inte haft någon historia relation vänskap jag raderade dina sms svar men ångrar det nu
nu när jag skriver detta känner jag ångest för du vill göra det att jag undrar varför du som du sa att hon inget betydde då varför talar hon då om att delad vårdnad vi ska ha om dig och varför benämner hon hur ni är i relation till varandra med helt andra ord än dig
det känns jobbigt när du pekar finger mot mig det gör ont i mig den attityd du visar upp mot det en vänskap du benämnt vara obetydlig och bara umgicks med för hon tog initiativet och inte du
anklagelsen mot mig du ger att jag insinuerar och är krävande du blir arg höjer rösten när jag tar upp det varfför detta bekymrar mig kan du inte förstå det är ditt... att du inte kan förmedla äkta och sant vad er relation består i eller bestod i och varför du aldrig nämnt hennes namn förut ens en gång
det att jag nu tycks ska bära hundhuvud för att jag är noga med hur man talar om vänner för varandra alltså hur vi tar fram det som är vänskap håller det i vetskap visar respekt för genom att just varmt ädelt stolt stå för vänskap... eftersom en vänskap aldrig skall minimeras med ord som urskuldar liksom
om du var från början i tron jag aldrig skulle acceptera ditt liv med dina vänner kanske eller att du ville hålla den eller det den var för dig själv då kan jag nästan förstå men ändå knappt för så som du gjort gör inte jag
men nu står du där och beskyller mig för dumhet men det är ju jag jag som alltid har varit öppen berättat om allt om alla vänner alla föredetta och om dem som jag träffat före dig t.o.m dem som jag inte idag inte har kontakt med för det blev inget av vare sig vänskap relation eller ens ytlig bekantskap men som ändå kanske dyker upp namngivna i möten på vägen för att du ska kunna orientera dig med dem som finns funnits så att du ska känna dig inbjuden
men du har inte inbjudit mig inte låtit mig eller henne mötas före den där dagen då du nämnde hennes namn och stämplade mig som att svartsjuk jag skulle varit du gav mig inte en enda chans att innan förstå så vad är det då som du skapat med det valet har hon en aning om hur du talar om henne liksom gör er vänskap till något som bara är på hennes initiativ men som enligt hennes berättelse lät som det varit alldeles för mycket på ditt initiativ att det tröttat henne på något sätt hennes son som frågade varför hans mamma och du inte blivit ett par så som han hade gillat tydligen... men varför du nu gör detta
varför du gjorde detta val är för mig en gåta så vida du inte vill lösa den gåta åt mig med att tala klarspråk den dagen du förstår det vare sig handlar om svartsjuka eller om hennes betraktelse om vad det var ni hade det handlar nu om hur du framställer dig själv och andra i relation till dig
du tror något insinuerar... när du väljer att inte vara öppen tala om allt och alla när du minimerar din vän hennes barns intresse av att just ha dig som en del ideras liv eller inte som en del
det kan vara en rädsla att inte kunna förena de båda världarna för du känner din egen begränsning så väl och vet... och eftersom du inte frågat mig, berättat för mig kan det inte vara något som har med vad du vet om mig i den frågan att göra eftersom det du vet är att jag är öppen med allt och alla till dig då borde du i det veta liksom jag sagt att jag välkomnar dem i din krets för just den anledningen att vi sällan har varit i den och jag sagt att vi kan väl bjuda hem dina och mina vänner så de möts hon eftersom hon liksom betraktar sig som en vän...
jag som har barnbarn i hennes barns ålder vi hade kunnat ha ett jätte kul tillfälle i det och otvunget så som barn är lärt känna varandra och fått vara glada och blivit vänner men nu vet jag för att hon berättade där på Skansen för du vet att jag är en god lyssnare med gott minne så det kan inte vara mitt fel att detta skett som du i den stunden valde att det skulle bli och vara för henne och mig
tack och lov vet jag att jag inte är svartsjuk eller missunnsam så det att jag insinuerar saker enligt dig är fel jag blir förbryllad över henlighetsmakeriet valet av ord att förtälja om henne och att du pekar ut mot mig och inte ger mig rätten att känna mig hörd och sedd i detta att mina vänner är dina och dina vänner är mina - jag gör inte skillnad på folk
jag vet denna text blev lång allt för lång men du lämnade mig med så ofärdiga delar av dig och ditt vara vilka du kallar eller inte kallar vänner men det känns som att du inför mig inte kunde stå upp för hennes och din vänskap liksom du inte kunnat stå för att ta upp relationen med din dotter eller ta tag i att städa upp hemma så att vi kunde vara i bådas världar för att göra varandras världar kända för varandra
du har stängt mig ute från ditt hem... sju minuter på 1,5 år har jag varit där liksom du aldrig gett mig en chans att få lära känna din dotter och se dig vara en underbar pappa lika underbar som du är min pojkvän och inför mina barn och barnbarn redan är älskad och önskad att få veta något om en så fin människa som din vän är och hennes barn som jag inte tilläts av dig att få veta något om eller lära känna liksom förrän för två månader sedan en människa du umgicks och umgåtts med regelbundet så varför sa du då bekant? eller att det var på hennes initiativ?
varför du beskyller mig för att insinuera det kommer förbli en gåta varför du gömmer eller glömmer förminskar och stänger mig ute
jag själv gör mot dig som jag vill att du gör mot mig dvs är jag öppen skulle du kunna unna dig att vara öppen och njuta frukterna av en fin och stark jämlik relation och inte bjuda en relation stängda täta skott åt ditt håll
medan även då som nu detta som blir skit skyller du nu på mig med att peka på mig insinuera att jag menar något illa med att fundera över varför du är den du är i det som inte har något att göra med hur jag är du valde att inte berätta och att förminska hålla utanför använda ett språk som inte alls stämde med verkligheten sedan detta kan aldrig någonsin handla om mig eller mina problem för det som du insinuerar skulle vara mitt problem ikring detta har du inbillatMdig för att slippa städa upp det du dumpat de relationer du inte värnat det är inte jag som har något att förklara det är du som ska tala ur skägget
hm men du har ju inget skägg så det är kanske därför det är så svårt
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 257 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2016-04-12 10:25
|
Nästa text
Föregående Solstrale |