ensam i en mörk kall stad

satt några individer tysta

en lång kö slingrade sig förbi

ett gathörn mot oändligheten

de drömde om ett eget hem

ett hus med en enslighets tystnad

tänk att se ut över fältens vishet 

få smeka en bergssida med ögonen

huset fyllt av en familj kärlek glädje 

bjuda vänner till fest äta gott tillsammans

de satt på gatan tysta frusna i mörkret

staden var kall smutsig blundade svek

betongen stelt mäktade över deras själar

ett trähus eller ett rappat stenhus tänkte de

drömmarna bodde i vackra själfulla hus 

en kö slingrade sig mot evighetens oändlighet