när livets vedermödor

blir frön som vilja gro

de ger mig nya grödor

fast jag inte kunnat tro

jag fylls av poesins ord

lättar ankar i min båt

reser ut i ordens jord

fylld av vördnads gråt

mister livet kraften nu

står åter ord att bringa

likt en sång skaldar - DU

så själens klockor ringa

jag har läst njutit lyssnat

till allt du mig velat ge

aldrig någonsin det tystnar

ljudet av orden som jag se

/en hyllning till en diktare som inspirerade mig till denna/